Hej bloggen. har inte uppdaterat på hundra år... Vad är min ursäkt då? Jo det gamla vanliga, för mycket att göra. Skolan äter upp mig sakta innefrån. Snart är det åtminstone slut.. Snart..
Hälften av mina kompisar har fyllt/fylller arton inom en 2 veckors period. Så det blir mycket firande och presentköpande!

Jag har funderat lite.. Min stad verkar producera mycket bra musik. En liten stad som denna har ju klämt fram en hel del bra band nu, man kan ju undra vad det beror på. Är det Borlänges lite gråtrista atmosfär som framkallar dessa känslor att ha ett behov av att skapa musik. Eller är det för att det inte finns så himlans mycket att göra här för rastlösa själar. I alla fall är jag glad för att jag bor här. I myllret av känslor och asfalt och industri och lite vacker natur emellan åt. Plus den bra musiken.

Vi har favoriterna, Mando Diao. De kommer vara för alltid ett av mina favoritband så länge jag lever. Det samma gäller Sugarplum Fairy.  Carl Noréns solo projekt är ju så bra att man uppryms av ren eufori när man hör det live ( vilket nu jag har gjort 3 gånger)
Goodlooking Trash är också inte helt dumma om man säger så, lite i samma stil som Mando, men det gillas bara. Marigold är en grymt bra duo som jag inte kan vänta tills jag får höra gång.

Vi hoppas bara på mer bra lokala band!

Jag såg både Carl och Marigold igårkväll på Peace and Love cafét ( vilket som är det bästa som hänt på borlänge på länge, om man bortser från själva festivalen). Det var en underbar kväll med det bästa av vänner och underbar atmosfär. Det finns inget bättre ställe än det cafét. Det passar in på mig perfekt.

Marigold var det tredje gången jag såg. de har utvecklas enormt från första jag såg dem, eller då var det bara en om jag inte minns fel. Jag vill inte ens försöka beskriva musiken, det skulle bara bli fel.
De har i alla fall en låt som skulle kunna bli min sommarplåga, om den nu fanns att köpa någonstanns, tror inte ens den finns olaglig väg. Släpp skivan snart Marigold!

Carl då.. Jo tredje gången jag såg honom uppträda solo. Vad ska man säga? Suggarplum Fairy ligger mig varmt om hjärtat, deras musik är lycka blandat det bästa av rock...
Men Carl är perfektion blandat med djupa känslor och eufori. Låtarna träffar mig varje gång ,de är ärliga och har äkta känslor. Man känner alla känslor när man hör Carl sjunga dom.  Det är.. Ja äkta.

Carl är dessutom väldigt rolig och charmig, vilket gör det extra kul.!

Kunde ju inte låta bli att ta foton på honom. Den killen, eller ska man säga mannen?, är ett fint objekt för foton. Han är en person jag skulle titta lite extra på om jag mötte honom på stan ( om han nu inte var Carl Norén, nu skulle jag inte bara titta extra , utan kanske åtminstone försöka heja och komma på något fint att säga utan att låta som ett stalkig fangirl vilket jag innbillar mig att jag inte är.)

Här ett fint kort jag tog på honom. Kan jag få en systemkamera snart?!