Nu på senaste tiden har det varit jättemycket prat om just det, framtiden. Jag vet om det är pågrund av vi snart börjar tvåan eller om det är en slump. Men med varenda kompis jag har träffat den senaste tiden har det specefika ämnet kommit på tal. Jag kan säga att vi inte blir klokare någon av oss. Ingen vet. Många börjar bli en aning stressade. Jag inräknad. Vi alla pluggar på studieförberdande linjer, ingen har en klar och utträknad framtid. Vi måste istort sätt plugga vidare om vi vill bli något. Det är vi alla medvetna om. Men då kommer det till de små detaljerna. Vad tusan ska man läsa sen så? Var ska man läsa? Ska man göra det på en gång? Inget är kristallklart.
 Är det för vi inte vet, eller för att vi inte släpper fram det. Utan vet vi innerst inne? Har vi alla en hemlig dröm om vad vill bli? Jag kan säga att jag har många drömmar om vad jag kan tänka mig att bli :Författare, filmregissör, make-up artist,FNs- Generalsekreteare, bli stenrik, gifta mig med en rockstjärna ( har många i åtanke) o.s.v
Bara att välja och vraka, fast det finns nog ingen linje där man läser till att bli rockstjärne - fru är eller det kanske finns en linje på den lokala rockhögskolan hm.. Nej seriöst, alla de där drömmarna, vissa ouppnåliga, andra kanske mer realistiska, vilken ska man satsa på? Någon av dom alls?  Frågorna snurrar runt i huvudet. Om det bara kunde bli glasklart, om jag bara kunde få en uppenbarelse. Jag har dock en speciell dröm som jag inte kan släppa. Jag känner känslan, ser min lägenhet. Fantiserar om hur det skulle vara.
Att flytta till London. Jag var där förra sommaren. Jag gick på Londons gator och tog in tusentals intryck varenda sekund. Jag kan inte beskriva känslan i ord, att vara där. Jag vet bara att jag har varit kär i tanken om London , väldigt länge. Det är kanske en grej jag ska satsa på, jag vet inte hur, eller när, eller vad jag ska läsa där, för forsätta plugga ska jag, men dit ska jag. Kommer jag få någon med mig? Jag hoppas det, jag älskar mina vänner och utan en en känt ansikte alls där vet jag inte om jag klarar.  Jag har två år kvar tills gymnasiet är slut. Då får vi se om jag är redo att lämna Dalarna, eller om jag fått en ny dröm. Men just nu, är det London som enda framtid jag ser.